Jag blir verkligen så jävla less/ångetsfylld/osäker/förbannad/ledsen. 
Jag försöker verkligen så jävla hårt med allt. Och jag vet att ingen är perfekt. Absolut inte jag. Men varför ska ALLT jag gör "fel" behöva påpekas? Skit i huri helvete jag pratar. Nämn inte ens små jäkla störmoment som egentligen handlar om egna issues. För så är det. Lika mkt som jag kan tänka mig för ska andra tänka efter vad och varför de stör sig så på mina förehavanden. Är det inte andras problem om de stör sig? Jag stör mig knappt någonsin. Jag anser att alla är människor och har sina egenheter. Åsikter kan man ha, men snälla, tor inte att det är okej att rycka ner någon?! Känns som att vissa människors mål är att få en annan att må dåligt. För ibland är det det enda resultatet som kommer av vissa kommentarer. Dåligsjälvkänsla hos motparten. Är det det som är måler? varför i helvete då frågar jag? VILL man verkligen få någon annan att må dåligt eller? Jag är ju en kung på att hitta dessa, eller är det kanske jag som drar ut det värsta ur alla människor kanske?! Det hoppas jag verkligen inte. 

Är just nu bara jävligt trött. Löjlig till och med som "bloggar av mig" aggresioner. Borde väl ligga o sova så mår jag bra igen. Men efter den här helgen så måste jag erkänna, jag mår inte bra.