Hej! 

Sitter i halvsnuvigt och nyvaket tillstånd och tänker tillbaka  på gårdagen. Kan inte sluta le. Donny och jag har varit iväg på vår första träningstävling på ..... hur många år?! 3-4?

Har haft honom tillbaka hos mig sedan september, inte hoppat en hel bana sedan hösten 2010 på honom. 

Och vi hoppade endast en gång i ridhus förra helgen för att checka om "we still got it".

Och det har vi! Utan tvekan! Moa har gjort ett sånt fantastiskt jobb med honom i hoppningen  när han varit hos henne. Självförtroendet är på max. Så allt jag behövde tänka på var att rida så bra jag kunde, ge honom de bästa förutsättningarna och bara leka oss igenom banan.

Han kändes lite stel först, men efter att Fanny gav mig tipset att bara köra massor av byten i galoppen så släppte han jätte fort. Och 70 cm kändes bra, men det klassiska syndromet med Dony är att ju högre han får hoppa, desto bättre hoppas han. Jag märkte att så fort vi kom in på banan så försvann all nervositet och Donny visste exakt vad han skulle göra. Han tände till och sög tag i hindrena. Jag behövde bara visa vägen så skötte han allt! 90 cm gick så jääävla bra! Perfekt flyt, han hoppade väl, lyssnade på mina hjälper och jag kunde rida honom exakt som jag föreställt mig.

Och att han dessutom var lugn som en filbunke på banan gjorde bara att jag ännu en gång vill pussa på mamma och pappa för att jag fick honom, världens bästa gåva någonsin! <3

Summa sumarum, 2 rosetter för 2 felfria rundor på första tävlingen för i år, och eftersom vi kommer tävla för sörmon under våren och blivit erbjudna plats i lager kommer det många fler chanser framöver.